Lego, en fantastisk leksak

Jag kommer verkligen ihåg hur jag byggde och byggde med mitt och mina syskons lego när jag var liten. Det blev bilar, rymdskepp och hus. Inte samtidigt såklart, och det var en del av tjusningen.

Plocka isär, bygga upp igen till något annat.

Fråga är hur mycket det formade mitt sätt att tänka? Jag börjar tänka att det åtminstone delvis varit med och påverkat tankesätt som ”allt är möjligt”, och att bygga till man är nöjd, vilket ofta involverade att plocka isär lite och bygga om. Jag tror definitivt att det påverkat min nyfikenhet för hur saker fungerar. Och framför allt berett en grund för min kreativitet.

På den negativa sidan har det möjligtvis gjort att jag aldrig blir riktigt nöjd, kanske kan man göra om det lite bättre ändå?

Jag bygger upp en liten lego-bas hemma, just för att jag själv tycker det är en sån bra leksak. Och verkligen något jag kan tänka mig sitta och leka med när tillfälle ges. Min dotter gillar det, hon är 4,5 år och är på gränsen till smålego. Min son har just upptäckt legolådan och drar gärna fram den och försöker plocka ihop små bitar. Men han är definitivt mer i duplo-åldern med sina 1,5 år, så det spårar ganska snart ur till att kasta legot lite. För det är rätt kul att se när jag lite nervöst snabbt samlar ihop alla bitar.

En stor del av legolådan är det som återstår av min gamla gula legoborg. Den byggsatsen önskade jag mig så hårt. Jag tror jag skulle fylla sju eller åtta, och jag kommer ihåg att jag låg och tänkte på den innan jag skulle somna. Jag tänkte mig hur jag byggde den. Hur jag byggde ihop hästarna. Hur jag ställde upp riddarna. Hur jag byggde om till en annan borg. Det kändes som om jag kunde varenda legobit innan födelsedagen faktiskt kom.

Det var en obeskrivlig känsla att faktiskt få den när födelsedagen så äntligen kom. Jag har ett väldigt starkt minne av hur paketet kom in och jag faktiskt kände möjligheten att det var borgen. Hur paketet rasslade. Hur jag under hela skoldagen bara längtade hem, och när jag kom hem satte mig och byggde noggrannt efter beskrivningen.

Det minnet tänker jag ofta på när min dotter önskar sig något. Jag tänker inte glömma hur glad jag blev.

Publicerat av

Johan Mogren

Art director, game designer och pappa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *